Det där med att sova lyckas jag ju alltid utmärkt med, inte. Nu sitter jag här igen, och det är inte direkt varmt heller ska jag be att få tala om. Tror jag ska dra mig tillbaka till sängen och krypa ner brevid min bäbis och min älskling under mitt varma duntäcke och försöka hitta något att se på tills trauma: livet på akuten börjar klockan två.

Om några timmar börjar en ny dag med nya möjligheter.
Fast egentligen så har dagen redan börjat.

Pusspusss ☆